Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världs anden.
119
och sitt resultat borta i framtidens dimmor. Nu, mera
än förr, lefve vi i en oupphörlig andelig kris och själfva
lugnet har i våra dagar något feberartadt, kvalmigt,
förskräckande. Enhet, helhet behöfver vår tid, men
hvar den skall finna den, hvem säger oss det?»
Splittringen fanns ej hos antikens folk. »Rotad i
en sinnlig, nästan barnslig världsåskådning, var deras
civilisation ett slutet och fullständigt helt, cirkelformigt
och själftillräckligt, begränsadt, utan forntid och utan
framtid. Därföre passade den blott för det folk i hvars
sköte den uppblomstrat; barbar hette fordom allt som
icke talade den grekiska bildningens tungomål. Men
christendomen, som gifvit alla folk en Gud, en himmel
och ett brodersnamn, var den nveuropeiska
civilisationens moderkälla. Däraf den senares uppåtsträfvande,
andliga och tillika allmänna, obegränsade charakter.
Sålänge nu christendomen var dess lif och dess rätta
medelpunkt, så länge var civilisationens riktning
bestämd och dess spridda elementer höllos tillhopa af en
inre andlig makt. Men nya tider kommo, reformationen
klyfde tro och vetande i tvenne delar, tanken kände sig
fullvuxen, friboren, och började söka sin stödjepunkt
och sin fullkomning inom sig själf. Då började det stora
förstörelseverket; från att hafva varit en slaf, blef tanken
en jacobin och förödde himlarna — kastade sig därefter
öfver jordiska samhällsformer, nedref och omskapade
utan hejd. Lossadt var nu det band, som höll
civilisationen tillsamman, dess själ var bortfallen; den hade
brustit i stycken och hvarje stycke ville vara ett
själfständigt helt för sig. Hänförande tid af så många
extre-mer, dina stormar hafva lugnat, dina världsböljor hafva
lagt sig, men dyningarna gå ännu i dag djupt, djupt! , .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
