116 tidningsman". De revolutioner vi senast öfverlefvat hafva gällt politiska förhållanden. Den som förestår, och som måste komma, är bestämd att gripa den europeiska civilisationen i dess hjärta, ombilda den, ingjuta i den en ny ande och ett nytt lif. Det vore förmätet att söka bestämma huru och när. Världsuret går sin gång i det dolda tysta. Men den dödlige äger lof att gifva akt på sekundernas flykt, och när tecknen tydligt tala, må människan icke tillolut a ögon och öron för dem. Erfarne män spå väderskifte i Europas athmospher. liksom jordathmosphe-ren, äger civilisationen en mättningsgrad, då den ej kan insupa några dunster mer. Guds mäktiga ljungeld nalkas då, att rensa och förklara. Historien talar fördolda ord och målar i det framfarna det kommandes bild. En dig skül komma, då allt är annorlunda. Vi skola kanske icke upplefva den. Måhända ligger en ny Luther i lindan ännu och bidar den tid när han blir kallad till Guds verk.» Därefter följa blickar på religionen, politiken, världshandeln, industrin och konsten, i flere punkter återgifvande hvad redan i dagboken yttrats. Så säges: »Vi slute för denna gång vår flyktiga öfversikt, så ofullständig den är. Kan den ej gälla för annrt, så må den åtminstone gälla för en enskild trosbekänne1s:-. Mången skarpare blick än vår, på en så brokig och rörlig tid som denna, kan bländas och förvillas. Den tafla vi betraktat har haft sina skuggor; försynen vill så hafva det, att dess dager må falla rätt strålande och himmelsk däröfver. Vi lefve i hoppets tid; fullkomningen ligger fjärran, men Guds verk gå fram. Blind är en människoblick; hon ser blott det förgängliga, som faller till stoft allt rundt omkring. Men Guds öga vakar.»