världs anden. 119 Äfven härvid kunna vi anföra ett prof på huru hans olika intressen slingra sig in i hvarandra. År 1845 skrifver han en uppsats om ämnet Hvarföre vår tid ej är glad. Också hvad han här yttrar om sällskapslifvet är ett återljud af hvad som sagts i dagboken (2 : 114— 115), och glädjens försvinnande anser han vara ett betänkligt tecken. Orsakerna härtill söker han åter i att tiden icke är hel, har brist på tro, är försjunken i materiella bekvämligheter samt jagas af ett omåttligt och omättligt njutningsbegär. Af den skillnad Topelius gjorde mellan politiken och tidens historia följde att den förra i början af honom föga uppmärksammades; den hörde ej heller egentligen till tidningens plan, och det begränsade utrymmet kunde så mycket hellre användas till annat, då de kretsar, till hvilka bladet förnämligast vände sig, gemenligen äfven hade tillgång till Finlands Allmänna Tidning, där just notiser om yttre politik utgjorde en hufvudbeståndsdel af innehållet. Därför utlofvas ock i prenumerationsanmälan för 1843 »i politik endast det för dagens historie viktigaste och för hvarje bildad oumbärligaste». Men redan ett är senare ställas i utsikt »månatliga öfverblickar af utrikes politik». Sådana kommo dock aldrig, af orsak, såsom i mars 1844 säges, att händelserna, krig, revolutioner o dyl., ofta »ej fullkomna sig inom så kort tiderymd som en månad». Då emellertid »den värde läsaren säkert märkt att, bland åtskilligt skralt i Helsingfors Tidningar, utrikes notiserna i alla tider varit bland de skralaste,» vill redaktören »med några Ögonkast då och då, utan tidsförbindelse, betrakta det intressanta i världen, dels i enskilda, dels i allmänna