116 tidningsman". drag. Säkert skola vi göra det mycket kort och, ännu säkrare, mycket ofullständigt. , leke för lärde och mycket beläste, icke för dem som ur vår Allmänna Tidning eller utrikes källor hämta ymnigare politisk visdom, utan för de i politiken fåkun-nige, för de vid sina hemknutar helst dröjande, för fredlige läsare och framför allt för älskvärda läsarinnor utskickas dessa ögonkast.» Härmed har han äfven på detta område förbehållit sig samma frihet som han ägde i Helsingforsbrefven — eller än större. Han behöfde ej skrifva annat än när hågen föll på, ja han lånade ibland uppsatser från utländska blad eller intog i serien ett föredrag af Robert Tengström 0111 Nationalitetens och nationalandans historiska betydelse (1846). Valet af ämnen var äfven lika fritt som området för dem var vidsträckt: bland tjugu uppsatser, som gifvas åren 1844—1846, förekomma sådana som angå: drottning Isabella, Carl XIV Johan, Gregorius XVI, Abd-el-Kader (1844), Kinamissionären Carl Gützlaff (1845), Påfvedömets fall, Handelsfriheten, Fredens Napoleon (Louis Philippe), Engelsmännen i Indien, Danmark och Slesvig-Holstein (1846). Slutligen var naturligtvis behandlingssättet, där han skref själf, det som betingades af hans egen syn på företeelserna. De skildrade personligheterna och händelserna framställas mot bakgrunden af landets eller tidens föregående historia, sedd som vanligt i stort, och den utlofvade kortheten vinnes genom en stil sådan som t. ex. i teckningen af drottning Isabella: »Napoleon hade uppskakat det ridderliga Spanien ur dess trehundraåriga dvala. Likt en yrvaken famlade detta land efter friheten. En oduglig konung, benämnd