Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världs anden.
119
Ferdinand VII, ville lnlla det åter till söxnn; han satte
jesuiter att sjunga vaggvisor; men folket hade feber
och onda drömmar.»
Och när sedan partistriderna tecknats lika kort,
göres konklusionen: »Hela olyckan var, att Spanien
var omoget för constitutionen frihet. En sådan sofver
man sig ej till; den är ett verk af en i århundraden
stigande folkbildning och statsinstitutionernas naturliga
utveckling.»
Om Carl Johan säges, efter en teckning af hans
skiftande lefnadsbana och ett gillande omdöme om hans
yttre politik: »Nu är den gamle konungen död och
historien dömer hans verk. Kriget fostrade honom och
höljde hans namn med glans; men han fostrade freden,
och den höljde hans minne med välsignelse. Det vare
drapan öfver hans stoft.»
Uppsatsen Påfvedömets fall behandlar katolska
kyrkans hotade ställning i flere land; utförligast omtalas
Tyskland, åt hvars »nvkatolicism» redan året förut
egnats ett särskildt Ögonkast. Rubriken, antecknar
redaktören, »förorsakade censor sömnlösa nätter, af
farhåga att det kunde synas ohemult att tala om en makts
fall, hos hvilken kejsaren nyss gjort ett besök». Mot
innehållet lär han däremot som god luteran ej haft något
att invända, och ändå är detta principiellt vida farligare.
Början lyder:
»Vi skrifve 1846. Nittonde seklet, hvars början
grydde så blodröd i ljungeld och storm och hvars
frid-sälla medeltid samlar så hotande moln, det arbetar nu
på att utföra sitt värf i tideböckerna. I slidan hvilar
svärdet och blodfläckarna pä dess klinga hafva torkat;
men den store onämnbare, som genomandas världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
