medeltid», i hvilken man lefde. Och innan kort utvecklar Topelius, såsom längre fram skall visas, liknande idéer äfven med hänsyn till tidens politiska rörelser, medan han på samma gång söker att bestämma Finlands ställning till dessa. Följande år ingå i tidningen ytterligare tre Ögonkast af samma typ som dittills och rörande Evangeliska alliansen samt (lånade) Richard Cobden och Felix Men-delssohn-Bartholdy. Men därutöfver uppträder nu i början af året en serie återblickar på det förgångna årets händelser i olika land, byggda på detaljerade anteckningar, som han hade för sed att föra under årets lopp, och detsamma sker 1848. Hvartdera året inledes serien med en allmän öfverblick. Vi kunna icke ingå på enskildheter i dessa uppsatser; nämnas må blott att bägge åren det betonas huruledes det skenbara lugnet i Frankrike ej är att lita på sam.t att då han 1847 hunnit till näst sista afdelningen, Asien och Afrika, han gör följande allmänna anmärkning: »Europeerne, som så ofta bele chinesarnes fåfänga att ställa sitt land i världens medelpunkt, försynda sig själfva på lika sätt, i det de uti sin »allmänna världshistoria» inryrmma Europa en så vidlyftig plats, att de öfriga världsdelarna vanligen affärdas med största knapphändighet. Tyskarne i synnerhet tro sig på fullt allvar ha gått i botten med historien, när de rätt ordrikt afhandlat »die germanische Welt», och kunna ej nog förundra sig, att andra nationaliteter söka komma sig upp på egen hand. Man får medgifva, att dessa germaniska och europeiska företräden ej sakna grund. Den dag skall likväl komma, och den är till en del redan kommen, då hvarje nationalitet fredligt utvecklar sig