östkrland och västerland. i ;<) på soupérn, fast meningen var att hälften skulle gå bort förut.» — Följande år antecknar han i almanackan: »Kuriöst —- man är dock bra kallsinnig för lysande minnen. Var jag icée i dag, Nicolaidagen, på Kejsarbal hos general [Alexander] Amatus, amata, amatuni, älskad, efterlängtad? Var jag icke styf som en torrfisk i spänd uniform, en mullvad bland lejonen? Råkade vara. — Så mycket silfver och gull finns icke i Peru. Men allt är skräp. Man har sin leda vid lyx och tom flärd. Intressantare var att tala med Nordström . . och med Ursin om universitetets förhållande till Ryssland. Champagne fanns. Skrala tal. 70 vargar kring ett enda bord. Släckta ljus. Tredje herrummet kolmörkt. Tamburen likaså, just när de flesta gingo. Genom ett underverk hittades kappa och galoscher.» Naturligt var då att man ville, när tillfälle erbjöd sig, visa sin opposition mot det regemente Thesleff företrädde. Och ett sådant tillfälle kom, då vicekansler vid inskriptionen vårterminen 1843 själf erinrade om att han i femtio år varit militär — han blef 1793 korpral. Detta jubileum skulle nu firas; äfven afdelningarna fingo af rektor påstöt härom; men resultatet blef det som Topelius antecknar i sin almanack för den 5 mars: »Thesleffska jubileum aflöper så snöpligt som möjligt. Staterna uppvakta, rector ber att få måla af den 50-årige corpralen — men inga studenter synas till. Corpsens enhälliga »beklagliga» beslut har ej varit nog enthusiastiskt för alla bevisade välgärningar . . Man har nu funnit att corpsen ej låter linda sig om fingret, när det gäller den enda lagliga och ärliga opinionsyttring som står i dess makt. Det är ett godt tecken. För