det finska programmet. öfrigt vankades hos Thesleff ej så mycket som en tår vatten.» Men för den i mars hade han skrifvit: »Klockan io f. m., då mag. Topelius var sysselsatt att intaga sin dejeunér, inträdde rector magnificus i sin magnifika schuppskinnspäls och anmodade mag. T:s om versers skrifvande å corpsens vägnar, hvarvid alla fördelarne af cancellarii lofvärda passivitet klarligen utvecklades. Mag. T:s fann äran stor, men uppdraget brydsamt; lofvade dock att anstränga sin enthusiasm.» Naturligtvis blef det inga officiella verser; men hans »entusiasm» tog sig i stället följande uttryck i Zonas Bok: Den gamle korpralen. Från låga ämnens dy, från mobbens regioner, o sångmö, höj din flygt till solbeglänsta zoner, med minnets eternell, med lagern evigt grön den gamle grånade korpralen ärekrön! Hör upp att oförskämdt de rabulister prisa, blygs att för friheten uppstämma mer din visa, välj nobla ämnens lof, stäm högt din sångarröst till höga hjältars pris och trogna hjärtans tröst. Då skall — o fröjd! — kanske dig maktens sel sken löna, ett kejserligt behag ditt lif med sällhet kröna, en Anna, Stanislaus beströ med glans din frack, och i en framtid blir en sinecur din tack. Hvad skall jag sjunga först? hvad sist? O sälla yra! Hur skall i bränningar min båt till målet styra? Om. Trohet sjunger jag — den dygd på jordens grund, som, när den öfvas rätt, gör mänskan till en hund. Därnäst om Smidighet vill jag min lofsång höja,