östkri.an1) och y \stkri.axd. och för en kyss af dig, Nadeschda — ack! jag ville låta skägget växa långt, omgifva mig med tschi och tschai och tschin och bli en slaf, Nadeschda — slaf af dig! Visste man icke med säkerhet att denna dikt gäller en privatperson, så kunde man lätteligen tro den vara framkallad af Runebergs Nadeschda. Ty äfven hjältinnan i denna dikt kunde väl äga makt att omstämma sinnena till förmån för slaverna, likasom, det ju är ett synnerligen karakteristiskt utslag af den rådande stämningen, att Runeberg inspirerades till en dikt med ryskt ämne. Men Ryssland hade ännu en annan representant, hvilken på Topelius småningom utöfvade allt starkare inverkan, och detta icke blott, som Nadeschda, på det lättrörda skaldesinnet. Det var tronföljaren Alexander. Vi minnas det mycket reserverade uttalandet då fursten fyllde sexton år (2 : 61). Och ännu 1840 ansåg Topelius att denne såsom (tillsvidare blott nominell) kansler för universitetet ej visat detta tillbörlig uppmärksamhet med hänsyn till jubelfesten. Men på hösten samma år aflät Alexander till konsistorium rörande festen en skrifvelse, af hvilken Topelius finner sig starkt anslagen, och han ursäktar nu fursten med att denne, då jubelfesten firades, varit på friarefärd. Och när så kansler 1842 gör ett besök i Helsingfors — han hade i början af 1841 själf öfvertagit befattningen — väckte han stor och allmän förtjusning; äfven den nyktre Collan säger att den unge furstens »manliga skönhet, lugna majestätiska hållning och älskvärda egenskaper till-vunno Honom allas hjärtan». leke underligt - då att Topelius i sin ^tidning yttrar om hans afresa: