det finska programmet Biet i de gamle, oansenlige kämparnes leder och vände sin i början uddvassa gadd mot »den erkändt förste» inom pressen. Freja red i sporrsträck med fälld lans emot samma fiende, och Aftonbladet började vackla i sadeln, dock mindre i följd af lidna stötar, än genom öfversikten af sin egen dryghet.» Då inträdde Almqvist i bladets redaktion, striden med Freja uppstod och därur utvecklade sig konflikten mellan honom och Blanche med dess grofva personligheter. »En lugn betraktare, på något afstånd från striden, måste finna denna i sig själf af ringa vikt. Hvad rör det den jordfasta marken, om tvenne på densamma brottande under striden uppröra några småstenar och dammoln omkring sig? På nära håll fruktar man måhända en jordbäfning, men om några få stunder är kampen ändad, dammet har lagt sig, småstenarna trilla ej mer, och det stora, fasta landet hvilar lugnt och orörligt i sin gamla ro. Men visserligen är det ej af ringa intresse för ett land, om dess periodiska press låter leda sig af personliga motiver, eller, såsom den bör, söker befordra allmänna ändamål. Man bör hoppas att just den senaste vidriga striden skall härutinnan grundlägga ett bättre förhållande än det hittills öfliga inom den svenska publiciteten. Beträffande åter Almqvist — detta, oaktadt ali dvärgalåt, i alla tider stora och oförgätliga namn inom Sveriges litteratur — må han vara lugn! Som. människa har han felat; han har låtit hänföra sig af stundens intryck och misskänt den ställning, i hvilken han står till sin samtid och sitt fosterland. Hans land och hnns samtid förstå honom icke och smäda hos honom utan