östkrland och västerland. i ;<) urskillning det sanna och det falska. Man affekterar att förgäta honom, och man kan det dock icke; behöfves ett större bevis för hans betydelse inom sitt land? Men någonting som mången siareblick redan med visshet förutser är det, att en eller högst tvenne människoåldrar härefter, när knappast någon lärer erinra sig den nu yfvigt pösande striden, än mindre deras namn som den fört, när af Biet, Freja,- Aftonbladet, och hvad de må heta med ali deras olåt, knappt några skröpliga blad återfinnas i antikvariska samlingar, då skola Almqvists arbeten läsas så långt det svenska tungomålet sträcker sig, och kanske ett godt stycke längre, och få namn inom den svenska litteraturen skola inför eftervärlden mäta sig med detta enda.» Om den dom Topelius här låter drabba Sveriges press var han ingalunda ensam. Då Collan i Morgonbladet svarar med en artikel »Om guldkalfvar», säger äfven han, att Almqvist »är större såsom skald än kanske någon nu lefvande bland skalder i Sverige». Men han »har själf och- själfmant nedstigit från skaldethronen och blandat sig i de svenska publicisternas skara; han har gjort sig till en arbetare i Aftonbladet, och hvad han här skrifvit, det hafver han skrifvit — icke såsom skald, utan såsom publicist: han har så ställt sig i alldeles samma linea med sina motparter.» Det är bittert, så slutar artikeln, »att nödgas skåda en bild, den fantasien skapat och hvilken man skulle önskat att i sitt hjärta bevara hög, ren och klar i allan tid», i verkligheten orenad af fläckar; »men detta är icke första gången som vackra illusioner blifvit förstörda af en hård verklighet. Dock ligger det en tröst däruti att Anden lefver utöfver det ändliga stoftets gräns; och i detta afseende