136 det finska programmet. torde man kunna finna en glädje i den skillnad, att Almqvist som människa är dödlig, men att hans snilles verk skola lefva för odödligheten.» Cygnæus slutligen förklarade att för oss i P'inland »Aftonbladets och dess närmare eller fjärmare bundsförvanters seger eller fall» äger ingen betydelse, medan det är kring Almqvist, »kring honom ensamt, vårt deltagande sluter sig. Han är för oss icke främmande». Ja Finland är hans andes rätta hemland, »ehuru vehiklet för hans skapande genius af slumpen blifvit kastadt på en annan fädernestrand». — Då detta påstående angripes, motiverar han det med åberopande af sådana skrifter som Kapellet, Människans stöd och Grimstahamns nybygge. »Särdeles vid läsningen af sistnämnda stycke kunde vi ej afvärja den tro, att Almqvist haft för sin själs ögon det första folk i Europa uti förmågan att umbära, att lida, att vara sitt armods och sitt ödes öfverman. Kan det finska folket förlåta oss ett sådant misstag?» Omdömet om den svenska pressen är sålunda å ena sidan lika kategoriskt som å den andra beundran för Almqvist såsom snille. Och därmed hade Topelius, både personligen och på sitt folks vägnar, gentemot de i Sverige rådande opinionerna vunnit en själfständig ställning, hvilken tillät honom att, då han 1843 kom öfver till detta land, lika själfständigt bilda sig en åsikt om hvad han där såg. * Men härvid medverkade ännu en annan omständighet. Han hade, som vi veta, ämnat fara till studentmötet, men afstod därifrån, ej blott emedan han »ej tillhörde sig ensam i världen» (2 : 464), utan ock emedan han