! 56 det finska programmet. anledning) en af värdarne omedelbart just därefter föreslog ett afbrott i skålarne med en promenad till Bellmans byst, hvilket med akklamation bifölls.» Festberättelsen uppger som orsak till afbrottet och promenaden, att »värmegraden i salen blifvit tämme-ligen besvärlig». Det är lätt att tänka sig hvilka känslor sådana uttalanden skulle väcka hos Topelius, och naturligtvis gjorde de honom ej blidare mot den svenska pressen. Men äfven den stämning som vid studentmötet rådt och hvars efterdyningar han fick erfara, måste, så utpräglade som hans finska tänkesätt redan voro, förefalla hono,m främmande. Den 5 juli arrangerades en sexa för de norska och finska studenter som vistades i staden. Skålar tömdes för nordens fyra universitet och, sades det i tidningarna: »det var en glädje att se huru de unga männen omfamnade hvarandra och lofvade trohet åt den union som en gång skall förbrödra hela den skandinaviska ungdomen.» Men något sådant löfte kände Topelius sig säkert ej kallad att aflägga. Däremot kunde han vid denna fest både erfara och ge uttryck åt känslan af kulturgemenskap mellan Sverige och Finland. En tidning berättar: »Skalden Nybom föreslog skålen för Helsingfors universitet. Ur hans tal lågade den eld man lärt sig älska och fordra af Alhambras skald. Skålen besvarades af en finne. Han yttrade bland annat: Det är ett kändt faktum, att Finlands kuster höja sig i väster och Sveriges i öster; samma våg som om morgonen lämnar Finlands strand hälsar om aftonen Sveriges stränder. Så skola våra hjärtan flyga till hvarandra. Vidare tackade