östkrland och västerland. i ;<) han Sverige för Finlands bildning, och hoppades pä en fortfarande andlig förening mellan mor och. dotter.» Hvem denne talare var, därom behöfva vi icke vara i ovisshet, ty yttrandet om vågen förekommer i dikten Sverige på afstånd. Naturligtvis skänkte vistelsen i Sverige Topelius äfven en hel mängd andra intryck af lifvande och sympatisk art. Stockholms märkvärdigheter besåg han grundligt, vistades en vecka i Uppsala samt var äfven på Åkers styckebruk och i Dannemora. Bekantskaper gjorde han icke många, annat än bland ungdomen: han nämner Arwidsson, Mellin, Israel Hwasser, Fries och landshöfding von Kræmer. Då han på hemvägen passerade Hernösand, var Franzén på landet: honom fick han alltså ej träffa, ej heller Almqvist; Schröder återsåg han i Uppsala. Jenny kind hörde han med förtjusning. Carl Johan såg han flere gånger, och likaså prinsessan Eugenie en gång, då hon vattnade blommor i Logården. Mest lefde han dock i Stockholm tillsammans med ett kotteri andra finnar. En kväll, då dessa voro samlade på Djurgården vid Bellmans byst, for kungen förbi. Man hade engagerat några musikanter, och dessa fingo nu spela först marseljäsen och så folksången. Äfven detta samkväm omnämndes i en tidning med tillägg: »Marseillermarchens toner ljödo gladt mellan den kungliga Djurgårdens kungliga ekar.» I bredd med detta lustiga lif kommo dock å andra sidan ibland för Topelius stunder af mörk eller allvarlig stämning vid tanken på Henrik Backman, hvars dödsdag han här ihågkom, eller på Emilie, hvilken han, då han var för sig själf, kunde tycka sig i det glada lefvernet alltför mycket glömma.