136 det finska programmet. Men denna kontrast mellan yttre och inre lif bidrog att stärka den som han erfor af motsatsen mellan forntid och nutid, då han t. ex. på Skokloster eller Gripsholm med lifligt intresse betraktade minnen från Sveriges hjältetid. Och så formade sig det omdöme han fäller öfver svenskarne i sina Svenska vyer (Sam.lade skrifter del 24) och särskildt i den bland dessa ingående dikten På Mälarstranden, sedermera omarbetad intagen i Ivj ungblommor under titeln Stockholm. Det är icke omöjligt att han därvid rönt inflytande äfven af Stenbäcks Vandringsminnen, tillkomna ett årtionde tidigare och tryckta i hans till jubelfesten utgifna diktsamling. Äfven han hade kommit till Sverige för att jämföra sin på afstånd erhållna uppfattning af svenskarne med verkligheten. Och han hade sjungit om Stockholm: Jag kom och gick omkring på dessa ställen, dem så jag älskat på min fosterjord. Jag sökte äran, som bott här bland fjällen, jag sökte storhet uti lif och ord; så såg jag, i en värld af ädla minnen, ett folk i små bestyr med spridda sinnen, tnen annat såg jag ej. Men det omdöme Topelius fällde var säkerligen ej en blott efterklang af Stenbäcks. Främst verkade därvid den kontrast mellan folklynnena, som väl framstår för snart sagdt hvarje finne, då han första gången besöker Sverige, och hvilken måste falla Topelius så mycket mer i ögonen, då han ej blott sedan tidiga år varit van att reflektera öfver lifsformerna i Finland, utan äfven redan begynt teckna dem i sin tidning.