17 2 det finska programmet. omfattad nationell grundval, hvilken tillika kännes som allmängiltig och hvarpå han bygger både sin fosterländskhet och sitt framtidshopp. * Men hans nationella hänförelse har äfven andra stöd. Han hade upptäckt den »ofördärfvade kärnfriska mänsklighet» som lefver hos den finska allmogen. Och i samma nummer af tidningen, där Kantele ingår, påbörjas den Conturteckning, hvari Hangola-upplefvelserna omdiktas. Här prisas »skogens och fältets barn, den stora plurali-teten af det finska folket — fattigt på ytans glans, men rikt på djupets lugna skönhet», ägande mångenstädes »en finkänslighet och själens noblesse, som den högsta bildning skulle afundas». Så förbinder sig hans egen varma personliga känsla för det naturenliga med beundran för de folkklasser som stå naturen närmast. Och likaså märker man hans egen religiösa uppfattning i hvad han säger om »den finska bibelns jubelfest» (1842) — samma fest som föranledde Cygnæus' vackra dikt God morgon: »Öfverallt, hvarest bibelordets ljus gått upp förr nationerna, där har det mäktigt omskapat dem, genomträngt och förädlat dem, med en kraft som bär vittne om sig, att den är ofvanefter; och det måste så vara, såvida det eviga och bestående, det som en själ genom-skinande momentet i de nyare folkens bildning är till sin rot och sitt väsende christligt, bibliskt. Men språk och natur eller blind obscurantism förneka än i dag månget christligt folk att själf inhämta det heliga ordets tröst, och mångenstädes åter, där ordet är fritt, förblandas dess strålar med bländskenet af vetenskap och konst, uppmärksamheten förströs och bibeln förlorar sig