-v a tio x ai,; t kt k x . bland glittervågorna af en mångsidig litteratur, liksom vore den blott en bok lik andra. Så var det ej i Finland, och, vi hoppas det med tillförsikt, det skall ej heller på länge blifva så. Det är med en egen himmelsk dager det heliga ordets ljus bestrålat dessa gömda nordanländer. Det finska folket, redan i hedendomen så sammanvuxet med sin religion, har mer och innerligare än andra folk byggt hela sin bildning på den, och endast på den. Rundt omkring i deri civiliserade världen uppreste lärdomen sina bräckliga systemer och förnuftsvisheten ville komma genom svllogismer till Gud, för att efter godtfinnande nedrycka Honom från sin herrlighets thron eller befästa Honom därpå. Finnarne voro aldrig något lärdt folk, åtminstone ej i den meningen. Väl sågo de vetenskaperna uppblomstra på Auras stränder, och ett och annat brutet ljud af meningarnes strid torde väl äfven ha förnummits där. Men äfven de finske lärde förnekade ej genom själfvisk förmätenhet sitt folks djupt religieusa, hängifna, innerliga och anderika charakter; Soli Deo gloria, som fordom prydde slutet af deras academiska snilleprof, var mera än en tom hyllning åt sedvana och bruk. Ringa var likväl måttet af den världsliga lärdom som trängde ned till det egentliga folket; desto dyrbarare var därföre den heliga bibeln, alla böckers bok. lyärdom, tröst, tro och hopp voro finnarne vana att hämta ur den; den unges första läsebok är bibeln ännu, den gamles sista kära läsning är i den. Skulle ej finnarne med djupt tacksamma hjärtan begå sin bibels tvåhundraåriga jubelfest?» Med stöd af denna uppfattning framhåller han, såsom redan är nämndt, upprepade gånger önskvärdheten af ett finskt folkblad, byggdt på religiös grund.