nationaliteten". l8 I fått det färdigt. »Det gjorde mig nästan ondt att skicka det så värnlöst ut i världen — det var mitt första lilla snillebarn, och man håller ändå litet af det första. Jag vet nog att de komma att fara illa med det och säga både ett och annat därom, men det får ej hjälpa.» Samtidigt anträdde Cygnæus, som redan är berättadt, en lång utrikes resa, och den 22 maj firade öster-bottningarna för honom en afskedsfest, vid hvilken äfven Snellman hyllades. Verser af Topelius afsjöngos; i almanackan skrifves: »De utslitna verserna kallade mig för sin skapare.» Men i protokollet skref han: »Det är säkert, att denna afton och denna natt stå med oförgätligt varma drag inristade i alla däri deltagandes minne. Ty det misskändes väl knappt af den oerfarnaste, att »vinet gjorde det visserligen icke», utan anden, som i hvarje bröst rörde sig varm för det ädla, goda, sanna och sköna samt slöt sig med kärlek till älskade förebilder. Det sanna studentlifvet äger sin rot i ett gemensamt och broderligt sträfvande, en med alla; och så länge detta erkännes, skall hvarje student, äfven under det kalla förståndets ögonblick, med glädje tänka tillbaka på de stunder i brödernas krets, när hvarje andes täckelse var fallet och hvar och en i öppet förtroende gaf sin broder det bästa af sig själf: de strålar af andens brutna ljus, som han förmått uppfånga och göra till sina.» Från hösten 1843 var det Topelius och Holsti som skulle fullfölja hvad Cygnæus börjat. Och vid årsfesten var, skrifves till Emilie, »Zache som curator i hvit hals- f duk och mycket pa sprätt och måste dricka om till höger och vänster, men var så försiktig och drack ideliga karo-lina.» — I almanackan skrifves åter bland annat;