I 8 2 det finska programmet. »Stämningen var ojämn i kväll, sången gick skralt, talen voro för många . . Holsti och jag spelade roller i kväll. Det förekom oss som vore vi något. Och jag är ändock — hvad? en meteor utan kärna. Ack att jag hade den! Men jag har blott kärleken till mitt fosterland.» Inga prisskrifter hade inlämnats, men Topelius förklarade, enligt protokollet, »denna företeelse icke böra anses alltför nedslående, såvida kändt var att icke bristande förmåga, utan fastmer misstroende till egna krafter afhållit mången från deras inlämnande. Såsom ersättning för hvad sålunda felades anhöll mag. Topelius att få uppläsa en afhandling, hvari han försökt besvara den frågan: Äger det finska folket en historia?» Härom skrifver han till Emilie, att påståendet att vi icke äga någon finsk historie före 1809 »var himmelsskriande näsavist, men hade den lyckan att ej upptagas illa». I almanackan åter heter det, att »gamla herrarne syntes intresserade af det upplästa. Nordström sade: —■ Tack för en snillrik afhandling; men hvad månne [Menschikoffs kanslichef] Fischer säger om den finska staten? Rein såg först mystisk ut, men proponerade sedan brorskål och sade: — Jaså att du vill resonera bort hela finska historien! Svar: Uppsatsen vidkännes: prematur in nonum annum. Det är nu så, att allt beror på definitionen af historie. — Din definition för till underliga saker.» Af de nio åren, under hvilken uppsatsen skulle ligga till sig, blef dock blott halftannat. Våren 1845 skulle andra häftet af Joukahainen utges, och härtill lämnade