nationaliteten. 195 likaledes helt kort. I en not roar han sig åt att något kunnat »afklippas» 1157, som icke fanns till före 1809, och förklarar att Dagligt Allehanda »har mycket djupsinniga och mystiska observationer om och från Finland, hvilka, om de ej tjena till annat, åtminstone i detta land väcka ett hjärtligt åtlöje. Att däremot en stor del af svenska allmänheten med god smak slukar dessa grofva hoaxer är troligt nog, när man erinrar sig att våra goda svenskar ha lika mycken reda på förhållanden i Finland, som på dylika i månen.» Emellertid fick han dock en försvarare i Sverige. Hans vän August von Essen befann sig vid denna tid där, och i bref berömde han högeligen andra häftet af Joukahainen. Han säger härom: »Jag har med synnerligt nöje genomläst alla de svenska uppsatserna — de finska ligger jag gud nås ifrån — och har ytterligare därigenom blifvit stadfästad i den öfvertygelsen, att hvad våra finska litteratörer producera står, såväl i afseende å tankens gedigenhet, som å vårdandet af formen, icke så obetydligt framom de svenska produktionerna, då man undantager några fennicismer, hvilka t. o. m. Runeberg lider af, såsom förväxlandet af begreppen ställa, lägga, sätta, »på tidningarne» i st. f. »i tidn.» m. fi. obetydligheter.» Men sedan fortsättes med följande ord hvilka, såvidt de röra innehållet, hänföra sig mest till hvad Topelius skrifvit om tiden efter 1809. »Rörande din uppsats enskildt, utmärker den sig, såsom allt af din hand, genom en elegance i språket, en klarhet i uppfattningen och en skönhet i bilder och uttryck, hvilka man hos ganska få skall återfinna. Hvad innehållet angår, så är äfven det ypperligt på sina ställen,