DF/f ENDA NÖDVÄNDIGA. 209 det var. Det mångskiftande, individuella, har för det filosofiska systemet ingen metodisk betydelse annat, än, likasom känslan, »såsom lämnadt». Därför lär också Snellman — likasom före honom Arwidsson (1 : 236) — att »släktet är det hos individerna Identiska, Sanna, det under och genom individens undergång och försvinnande bestående; släktet består, individen förgår». En annan gång heter det att »släktet är allt hvad individen är, och individen är intet annat än släktet». Ja han kan till och med påstå: »Om örtsläktet Rosa är flere eller färre arter beror af själfva släktets natur, såsom ett lefvande, sig själf producerande släkte.» Att känslans ståndpunkt för medvetandet finnes endast »såsom lämnad» har sin tillämpning äfven på religionen. Barndomstron tillfredsställer ej vid en längre framskriden bildning; i dess ställe måste träda en förnuftig öfvertygelse. Ja i en artikel om folkskolor, publicerad i Sverige, säger Snellman att när den religiösa auktoritetstron gått förlorad, den måste ersättas af ett högre medvetande — medvetandet om staten. »Andens» högsta verksamhetsform var för honom sålunda det förnuftiga tänkandet, hvars högsta resultat åter var själf medvetandet, »andens vetande om sig själf». Men själf medvetandet hos den enskilda individen är ännu subjektivt och i följd däraf icke allmängiltigt. Detta blir det på tvenne vägar. Antingen genom striden mellan olika individuella åsikter, eller ock genom att de skilda individernas sj älf me dvet anden samm angå till ett kollektivt sådant, ett nationellt. Deit är, säger han, »sanningens natur att icke vara en individs tycke, utan resultatet af kämpande öfvertygelsen. Och den sålunda vunna sanningens högsta resultat är T4