det enda nödvändiga. 21 I migt sedligt handlingssätt äro religionens bud icke tillräckliga. Men om de äfven vore det och kunde göras gällande öfver hela jorden, skulle de öfverallt utplåna nationalandan och sålunda bereda nationernas sedliga förfall», och jorden blefve »ett Schlaraffenland». . Så kommer han då till detta märkliga uttalande: »Hvarje nation är och måste vara egoistisk, arbeta blott för sitt eget bestånd. För henne finnes ingen annan bestämmelse än den att höja sig öfver andra nationer och leda mänsklighetens världshistoriska utveckling. Ingen nation åter kan godvilligt underkasta sig en sådan ledning, och kriget måste därföre afgöra. Man behöfver därföre icke tro att våldet styrer världen. Ty en nation har icke sin makt i antalet af stridbara män, utan i sina medlemmars patriotism, sed och bildning, i nationalandan. Råa horder kunna besegra endast fördärf våde nationer, hos hvilka ingen nationalanda mer lefver.» — Det bör tilläggas att enligt Snellman striden mellan nationerna föres ej blott med vapen i hand, utan ock på industrins och bildningens områden. Kampen är sålunda oändlig. Men om nu hvarje nation ändock skall tillegna sig så mycket som möjligt af den allmänna mänskliga bildningen, så blir den alltmera kosmopolitisk, därmed upplöses på samma gång nationalandan och nationerna gå under, liksom individerna. »Hvarje nation har så sin sändning att arbeta för världsandens eviga verk, för att sedan falla och bortkastas.» Man skulle tycka att medborgaren då hade ali anledning att fråga sig: lönar det mödan att arbeta för en nationalitet, hvars undergång förr eller senare är gifven, just i följd af detta arbete? Snellman känner också detta, och så säger han: