DF/f ENDA NÖDVÄNDIGA. 215 försvinnande, historiens, forntidens, framtidens, evighetens enda realiserande i hvarje nu, odödlighetens subjectiva villa och annat mer. Och theologieprofesso-rerne finna det muntert.» * Denna vidtgående olikhet beträffande de högsta principerna ledde följdriktigt till stark skiljaktighet äfven i uppfattningen af de fosterländska syftena. , Det som för Snellman var så viktigt: ett national-medvetande, hvilket visade sig i kamp Mtåt, det fanns icke vid denna tid i Finland eller fanns i en form som han från sin abstrakta ståndpunkt ej erkände. Fosterlandet var därför ingalunda för honom, som för Topelius, »ett fint land»; tvärtom kallar han det, i bref till Cyg-næus 1840, »sitt och eländets hem», dit han ville återvända på någon tid, men blott för att »i alla himmelens vindar utskrika», att »finska nationen är lagd i sin graf.» När han nu 1844 fullföljde denna afsikt genom att börja utge Saima, då gällde det för honom att, som han själf säger, »elda och blåsa på» så mycket som möjligt. Och då det under de rådande förhållandena ej kunde bli fråga om att direkt påpeka frånvaron af ett egentligt politiskt nationalmedvetande, ville han i stället begagna sig af den tillbakasatt a ställning finskan i landet intog. Känslan häraf kunde ena och väcka sinnena. L,åt massan, skrifver han till Tengström, »en gång känna fläkten af en allmän anda, en gång känna sig som en man, och det kan ingen förutsäga hvad däraf kan blifva.» Själf menade han, att oppositionen mot svenskan egentligen vore ett genomgångsstadium: om därigenom national-medvetandet väcktes, så skulle detta i framtiden äfven kunna politiskt reagera mot trycket österifrån.