DAVID OCH G 01,1 AT. 229 mot, han som ännu på sin födelsedag 1844 åter engång skref: »26 år! Och ännu intet gjordt för odödligheten!» Men det kan ju ej förtänkas Topelius att han, engång inkommen på denna bana, ville fullfölja sin uppgift så som han fattade den — så mycket mer som han dittills fått forma bladet alldeles efter sin egen läggning. Och han hade ju äfven i sin prenumerationsanmälan för 1843 lofvat att »Red.» skulle söka begagna sig af den erfarenhet den hittills vunnit. Tillika uppgafs det uttryckligen, att bladet skulle »redigeras af samma hand, hvilken innevarande år, med undantag äf sommarmånaderna, besörjt dess redaktion». Och nu hände det sig så, att denna anmälan publicerats just samma dag som Snellman framställde sitt förslag; det var alltså svårt att mera göra någon ändring. I hvarje fall var det då icke Topelius som ensam skulle afgöra saken, utan tidningens ägare, som anställt honom. Wasenius åter nekade på det bestämdaste att engagera Snellman för sitt blad. Han förmäles ha sagt: »Den karlen vill jag ej ha på mina utmärker; han skulle skrifva ihjäl tidningen inom tre veckor.» Detta har man tydt som uttryck blott för politisk försiktighet. Men äfven om så vore, så hade Wasenius då endast sett på förhand hvad äfven Snellmans vänner snart funno: att han oupphörligt satte sitt blads tillvaro på spel. Emellertid bör man vid bedömandet af det svar Wasenius gaf ock ihågkomma de erfarenheter han nyss haft, då Grönblad genom sitt sätt att föra polemik höll på att skrifva ihjäl tidningen. Och likaså hade Cyg-næus' stridslystnad under sommaren 1842 väckt allmänhetens ogillande. Men hvad voro de i polemisk