249 dEt finska programmet. fått en för motståndaren ofördelaktig utgångspunkt, hvilken innebär ett rent uppochnedvändande af verkliga sakförhållandet. Nu »har han varmt järn att smida på» och så fortsätter han efter hand, tills han mot Topelius (och i samma riktning gående uttalanden i Morgonbladet) sammanskrifvit hela sju artiklar. Och i bredd härmed vidhöll han den taktik han genast i början inslagit, särskildt mot Helsingfors Tidningar: ett ideligt naggande på enskilda ord och uttryck m. m. af den art, hvilken med fog kan betecknas som »ändlöst käbbel». På sådant svarade Topelius blott helt sällan och då gärna i skämtsam ton. Så skrifver han den 17 februari 1844 En tidnings vinterbetraktelser (i Saimas maner). Saima framställes talande. »Jag har visserligen äran vara en sex veckors gammal herre, jag vågar nästan säga sju, men därföre må ingen kalla mig ett oskyldigt barn . . Det kan icke nekas, att jag redan hunnit till den perioden då barn få tänder, ty hvar man vet att jag, som andra små vid den tiden, tuggar och biter på allt möjligt och ett och annat dessutom. Belackare kunde visserligen anmärka att jag stundom förhastat mig när det gällt att näsknäppa mina kamrater, men det bryr jag mig ej om att rätta, utan -lår de herrarne i synen med deras »finska syften», som ej höra till saken, så baxna de väl. Alle äre vi smålänningar inför vår Herre, och så kan det väl hända att äfven jag låter undfalla mig en och annan kluns, såsom då jag lade Richard III:s »bekanta utrop» vid Bosworth: En häst! en häst! mitt rike för en häst! i munnen på Richard Lejonhjärta och därvid prutade af ett halft konungarike [Snellman hade citerat: mitt halfva ko-