david och goi/iat. 24i en gångs skull i med hårdhandskarna och skref en uppsats med rubrik Tidningspolemiken (februari 1845). »Finland är fördomarnas land; fördomar vegetera här så ymnigt som ogräs i en drifbänk.» En sådan fördom »är äfven den, att allmänhetens sunda vett öfversätter tidningspolemik med tidningskäbbel. Hvilken oupplyst enfald! Saima har däröfver fällt domen; Saima har sagt det: alla dessa veta icke hvad de vilja. Oförsvarligt är denna polemik misskänd, missfirmad, med leda ansedd af det stora flertalet; och hvems är felet? Hvems, om icke tidningarnas? Det är de som bragt den i vanrykte medelst enstaka, principlösa polemiker, framkallade af tillfället. För att rätt erkännas och värderas, måste denna rörelse drifvas en gros, sättas i system och följa principer . . Men dessa principer äro för den okunniga stora allmänheten ännu idel mysterier. Afslöjom några af dem, på det allmänheten ändtligen må veta hvad den vill, d. ä. erkänna tidningspolemikens stora vikt och förträfflighet. Tag egenkärleken med alla dess ingredienser: fåfänga, själfklokhet, ofördragsamhet; gjut däröfver malicens ättika samt kvickhetsflöde efter råd och lägenhet; gör af alltsamman en fernissa med färg efter behag; framtag sedan det föremål eller det faktum, som skall bearbetas; borttag några detaljer och tillägg andra; vanställ det hela ända till otymplighet; bestryk det därpå med ofvan beskrifna fernissa, svart, brun, grå eller brokig, och framställ det sedan för allmänheten under namn af verkliga förhållandet. : v" Förslösa icke denna dyrbara fernissa på alltför många håll; välj ut några föremål; bearbeta dem systematiskt, besudla dem oupphörligt, sönderplocka dem bit för T 6