242 det finska programmet. bit . . Tag sedan menlöshetens hvita oskuldsliljor och beströ därmed hela din publicistiska personlighet, att världen betagen må utropa: Så stark och ändå så from! Ställ dig öfverallt och alltid som vore du den oskyldigt förföljde, den orättvist tadlade och misstänkte, den förtalade och falskeligen angifne; och vore än din bitterhet så stor att Saimens vågor däraf blefve syrliga, så undra oskuldsfullt däröfver att dina »goda råd» så illa upptagas. Erkänn aldrig ett fel, på det att du må kunna hålla dig jämt uppe i offensiven, som på engång är bekvämare och segerrikare. Undfalla dig oförsvarliga klunsar, som anmärkas, så låt dem falla i glömska eller bortblanda dem medelst förnyade angrepp mot motståndaren. Gör denna motståndare aldrig rättvisa; tiger han, så antyd att han icke kan försvara sig; försvarar han sig, så tala om hans »småsinne och sårade egenkärlek» . . Fyll med hans svagheter långa spalter, reducera hans möjliga förtjenst till den stora (enfaldiga) »välmeningen». Bemöt honom alltid med öfverlägsenhet, aldrig med aktning, men stundom med låtsadt medlidande; det gör effekt. Med ett ord, var systematisk, och framför allt: behåll sista ordet. Ropa högt på diskussion, men förstå med denna diskussion ett obetingadt hyllande af din auktoritet och dina åsikter. Yttrar din motståndare andra åsikter, så dissekera hans artikel med anatomisk knif och visa att det hjärta som slog däri är blott en liflös massa af slappa muskler. Tag en sats från början, en från midten och en från slutet; sammanställ dem skickligt och visa att de förenade bilda en orimlighet. Vänd meningen afvig och visa den så för allt folk. Rid i syn-