244 det finska programmet. vinden för en finsk sjöman, -hvilken en natt står vid rodret under resa på Medelhafvet, de land han sett på sin färd från Eappland. — Folken här sunnanfjälls äro andra folk än däruppe, lifliga, känsliga, fulla af nyck och passion. O jag har sett dem strida och lida! Okunnigheten och fanatismen trycka dem hårdt, i välsignade länder hungra de och i drufvornas hembygd törsta de. Inbördes split förstör deras ro, politiska passioner splittra dem i partier. Iyyckan af en fredlig utveckling är så sällan dem förunnad, och med långa år af lidande måste de betala stundens dyrköpta segrar. Några af dem hafva spelt ut sin roll och ligga upplagda på lit de parade; andra hafva knappt börjat sin, rusa yrvakna och ännu halfblinda inpå den politiska banan och måste betala dryga lärpenningar. — Om hvilka talar du? — Jag talar ej om de gamla, förlefvade, utslitna folken, hvilka gå i grafven belastade med den ära och den skuld de åsamkat sig under en lefnad full af strider. Jag talar ej heller om de stora civiliserade nationerna i deras mannaålder, de hvilka mejsla historiens anletsdrag i denna stund. Om de unga nationerna i Europa talar jag, de hvilka småningom inse att framtiden tillhör dem. Jag har sett dem alla och jag jämför. — Du jämför? — Jag har sett de unga folken i Europa, och deras lott är ej den bästa. Medeltidens adels- och munkvälde ligger tungt öfver dem, de röra sig framåt under en tyngd som förlamar deras kraft. Det folk som fritt och fredligt får utveckla sin nationalitet, framskrida i bildning och tillgodogöra sina materiella hjälpkällor, gör orätt i att klaga.