david och goi/iat. 24I Som Väinämöinens värld ur ägget kläcktes ny, så ur den puppas skal i Kuopio dväljes går fram ett världssystem, som för två rubel säljes. Hvem köpa vill en värld för ett så lumpet pris? Hvem vill i smått bli narr, för att i stort bli vis? Har du, o vandringsman! den starka sköldmö gästat, som där vid stadens torg sin stolta boning fästat, helt nära- borgmästarn, tätt invid rådmans knut, där boskapens idyll ses vandra in och ut? Af häpen undran, säg, hvem ej betagen blifver, när denna amazon på höga styltor klifver, i höjd med kyrkans tupp, och öfver taken ser småleende och stor på världens myrstack ner! Hon ler —■ och salig fröjd kring jordens rund sig sprider; hon hotar —■ och af skräck hvart skapadt väsen kvider; hon slår — och »nordens kraft, som hammarn lånt af Thor, en fluga smäller käck» — o hvad den kraft är stor! Hon tiger —■ mörker då omskuggar Suomis stränder; hon talar — sol går upp i dunkla nordanländer; ett fogelkvitter hörs i lund och löf och gren: »O huru stor hon är, och huru blygsam sen!» Men stor som hennes kraft aptiten ock bör vara, hon kungarikens hälft kan svälja utan fara, forntid och samtid hon ohejdad äter opp samt illusioners snask och unga hjärtans hopp; en tidningsredaktion sen till dessert hon spisar, den mättar väl ej stort, men hungern den dock lisar. — Mitt herrskap, bugen er — hon, störst på jordens ring, hon, som är världens allt, sig nämnt »Just Ingenting)).