256 det finska programmet. Alltså, I vise män, som gärna läggen band på tankens gudamakt! hur nöjde när ibland ett litet flödes lopp I lyckats ha'n att dämma, I tron er äga kraft den stolta floden hämma, och glömmen därvid att från tusen höjders topp bifloder fylla snart den dämda fåran opp. Gäller detta, som det tyckes, Saima, så är det ju en vacker hyllning åt en"* motståndare och på samma gång ett kraftigt uttryck för hans känsla af solidaritet mellan alla det offentliga ordets män. Men direkt uttalar han sig i krönikan på följande för honom karakteristiska sätt angående Saimas indragning. ; j »Censuren hade gifvit sig själf den komplettaste dementi; indragningen af Finlands dugligaste tidning måste mer än något annat bevisa vanmakten af en institution som, oaktadt en daglig minutiös och sträng kontroll, ändock varit oförmögen att bevara publicitetens hvita oskuld. Om Saimas verksamhet medan hon lefde funnos ganska delade tankar; om hennes dödssätt äfvenså, men om det moraliska själfmord censuren därigenom begått kunde ej finnas mer än en röst. Man kunde icke längre hysa någon aktning för en institution som erkände sig själf vara lika vanmäktig som laglös, lika oförmögen att uppnå sitt syfte som likgiltig i valet af medel därtill. Inför det allmänna omdömet, hvars dom man fåfängt sökt vilseleda, var detta Saimas nederlag hennes största seger. Om de herrar maktägande visste hvad Snellman genom detta krafttag vunnit och hvad de förlorat — sannerligen, de skulle hafva längre betänkt detta steg.»