david och goiylat. 257 Klingar ej detta som ett genljud af hvad han redan som student sagt angående Finlands krigare: »Ha! — den mäktige har segrat! — Nej, icke segrat — den tappre har segrat öfver lifvet, och kransen knytes honom i historiens bok» (2 : 42). * Likaså följdes Snellman fortfarande med varm sympati af de flesta bland dem hvilka han så omildt angripit. Och vi som nu lefva, vi skönja hvad han ej i stridens hetta ville medge och hans samtida fosterlandsvänner voro för anspråkslösa att yrka, att Finland verkligen vid denna tid var »ett fint land», ifall dess bildningsståndpunkt mätes med dess främsta kulturbärare som måttstock. Uppe i denna aflägsna utkant af den europeiska civilisationens område möttes de kulturströmningar, hvilka allt intill denna dag verkat mäktigast bestämmande på hela världsdelens utveckling. Likasom det finskt-kulturella programmet hade sin motsvarighet hos andra lands romantiker och hos göterne i Sverige, likaså var hegelianismen, eller allmännare den abstraherande filosofin, en europeisk tidsströmming. Den tryckande reaktionen efter 1815 lämnade föga eller intet rum för medborgerlig verksamhet; därför flydde filosoferne in i sina studerkamrar och läto där den suveräna tanken konstruera upp världen sådan »anden» sade att den borde vara. Stämde sedan ej fakta öfverens med denna världsbild — »så mycket sämre för fakta». Visserligen kunde man med satsen »det verkliga är det förnuftiga» stöda hvilka faktiskt existerande förhållanden som helst. Men denna sats kunde ock vändas om och därmed bli revolutionär, innebära att endast det 17