Klias Lönnrot. 47. Skaldesyner. Så van som Topelius var att reflektera öfver sig själf och sitt förhållande till andra, vann han utan tvifvel ock genom striden med Saima ökad klarhet rörande hvad som var hans kallelse. Öfverallt mötte han det kalla abstraherande förståndet, hvilket ville »med anatomisk knif dissekera» det hjärta, som hos honom klappade så varmt, och trodde sig kunna visa att detta hjärta var »blott en liflös massa af slappa muskler». Desto bestämdare kände han då sin egen uppgift: att förfäkta »hjärtats förnekade rätt». Också låter han i mars 1844, i en parabol kallad Ordet, en flicka gå ut att söka ordet till lifvets gåta