291 df.t finska programmet. de, för att dock få fira majkalas, hos rektor begära tillstånd till en glädjefest på fria fältet i anledning af kanslers bröllop. »Och ehuru det visserligen vore rätt vackert att Finlands studerande ungdom under glädje och sång firade den älskade Ungdoms-Förstens glädjehögtid, så har det dock sina betänkligheter och kan däremot anmärkas allt det som emot maj kalas i allmänhet». Därför anhåller han om instruktion. »Skulle rector få säga att han icke är berättigad att därtill lämna bifall, så förfaller hela saken utan minsta obehag, emedan vår ungdom beredvilligt och utan remonstration underkastar sig alla bestämningar som komma från högre ort. En bestämning däremot af rector ensam kan misstydas och rubbar det förtroende som ägt och äger rum emellan studerande och rector och hvarpå ali ordning vid universitetet hufvudsakligast beror.» Trots denna rektors försiktighet upprätthöll man ännu icke vid denna tid det förbud, hvilket 1827 utfärdats mot att »sjunga och föra annan olåt på gator och allmänna ställen». Åtminstone omtalar Topelius att efter ett nationsmöte den 17 april »ynglingarne gingo och sjöngo långs gatan» och att »Klinckowström mötte dem i vagn, stannade och bad dem sjunga.» Men på hösten berättar österbottningarnes protokoll: »November 25 förenade sig österbottningarne med en stor del af den öfriga studerande korpsen uti ett Lefve!, som hembars juris professoren J. J. Nordström utanför hans boning, med anledning af det manliga försvar han samma dag vid consistorii session emot universitetets t. f. vice canceller, general Thesleff, egnat universitetets och landets lagar.» — Thesleff hade beviljat en dispens som han ej var berättigad att ge, och