282 det finska programmet. Hällström hade dött den 2 juni, och nu ville man välja Tengström till inspektor äfven för sydösterbott-ningarne, för att sålunda faktiskt förena de båda afdelningarna. Detta ansågs dock icke kunna gå för sig, och då väckte Topelius förslag om en formlig anhållan hos konsistorium att beslutet om nationens klyfning skulle upphäfvas. Alla andra tviflade på framgången, men man vågade försöket och två skrifvelser, en från hvardera afdelningen, uppsattes af Topelius med biträde af Holsti. Utgången af ärendet afvaktades med stor spänning; några afdelningsmedlemmar, som begått ett snedsprång, förklarades ha »gjort sig förtjente af landsmännens ovilja synnerligast i en tid då hvarje sken af anstötlighet kunde inverka på framgången af afdelningarnes innerligaste önskan, deras återförening». Till och med väcktes fråga om att uppskjuta årsfesten, i hopp att få fira den såsom en afdelning, men fann man att festen därigenom »skulle förlora naturen af att tillika vara en minnesfest öfver Porthan». Det är sålunda icke osannolikt att de nya orden till marseljäsen diktats enkom för årsfesten, eller åtminstone att de första gången sjungits då. De lyda: Det går ett rop kring nord, kring söder, att världen hör den frie till. Hvem följer röstens maning, bröder? Hvem strida och hvem, segra vill? Stor är den unges kraft, som glöder, sitt ödes öfverman. Han kämpar för sitt folk som blöder; dess tunga fjättrar bräcker han.