284 det finska programmet. någon »ärans gudaglans», ernådd genom ett »kämpatåg» för att »vinna folk och land». Visserligen verka de associationer som följa med musiken löftet att offra lif och blod i striden för friheten. Men denna strid är dock en strid för andens fria värld, och den skall kämpas genom att »upphöja tankens svärd». Nekas kan ju i alla fall ej, att frihetskänslan här får ett uttryck vida mera krigiskt än vi äro vana att tänka oss förenligt med hans skaplynne. Det är någonting explosivt i denna dikt, hvilket ytterligare kulminerar i de fyra raderna om Sverige och Ryssland. Men just ett liknande drag ha vi mött två gånger förut: hos skolgossen då han drack öl (i : 333) och hos ungherren då han förklarade »blommorna vara födda att brytas» (2 : 144). I hvartdera fallet kunde man som orsak därtill antaga samverkan mellan ett uppnådt nytt utvecklingsstadium och inflytandet från omgifningen; och detta är säkerligen fallet äfven nu. Utan tvifvel hade promotionsdikten väckt liflig genklang i många unga sinnen, och så vaknade en än starkare känsla ej blott för Suomis forntid utan ock för dess framtid. »Ur egna källor rinne dess framtid upp» hade han då sjungit, och det är detta hopp som nu stegras till afvisande af allt utländskt. Emellertid uteblef icke heller nu hans alltid vakna själfkritik, och till en sådan fick han denna gång äfven yttre anledning. Af det nyss anförda stället i österbottningarnes protokoll framgår att sången hos »vederbörande» väckte icke ringa uppmärksamhet. Och ett annat vittnesbörd härom ha vi i ett anonymt bref, bevaradt bland skaldens papper. Det lyder: