ÖKAtDESVNKR. 2S5 »En obekant vän till Herr Magistern, som önskar Herr Magisterns välgång, ser sig föranlåten att, i anledning af åtskilliga underrättelser om den bekanta visans: »Det går ett rop etc.» senare öden, varna Herr Magistern. Det torde nämligen hända, att någon på befallning ifrån högre ort kunde infinna sig hos Herr Magistern för att genomögna Herr Magisterns papper, i hvilket fall Herr Magistern för säkerhetens skull kunde på ett eller annat sätt undanskaffa det som kunde anses farligt, om nämligen något sådant möjligen funnes.» Oaktadt Topelius här kallas magister (han blef licentiat den 8 november), göra orden »den bekanta visans senare öden» det så godt som säkert att brefvet ej är skrifvet före hyllningen för Nordström — då »nya marsel jäsen» veterligen sjöngs. Men lika påtagligt synes vara att rådet följts, ty i Zonas Bok är ett blad bortskuret mellan två sidor daterade Sept. och 2 nov. 44. Utan tvifvel hade stycket dock redan vid årsfesten föranledt uttalanden i samma stil som varningen. Ty för den 9 november skrifver han i det nämnda dikthäftet: »I dag är jag bedröfvad, nedstämd, tråkig, skugg-rädd, borttappad från mig själf — ej för fester och tömda glas — utan af missnöje med egna handlingar, klenmodighet för framtiden — korteligen, själf förskyll dt. Svaghet! Lif och blod för mitt fosterland. — Men icke väl och ve för otidigt trots. Så mycket för framtida handlingssätt. Måtte jag ej få betala för dryga lärpengar. Lossa ej i förtid dammarna, att icke floden må gäcka ali hejdande mänsklig makt, förstöra landet och begrafva dig själf i sina störtsjöar,