286 det elnöka programmet. Minns att du ej mer är ensam på jorden, att din timliga sällhet är nära förenad med de dyras. Slösa ej med tvenne hjärtans glädje och låt bli att gäckas med örnarna. Har du ej vuxit ur pojkåren? leke hatar du den ena för det du älskar den andra öfver allt på jorden. Hvarföre huttia med sin framtid och stänga sin verksamhet genom trots? Det är den eviga visan när man vill söka sig bröd och bygga bo med en älskad flicka. O man blir en stor philist! Men låtom oss vara modiga och kloka! Begången dumhet kan måhända göras oskadlig. Låtom oss fara varligt med elden i krutkammaren. Och bli conser-vativa. O ynglingalust! Ynglingadåd! Varma och ljufligt brusande ären I. Tack för godt sällskap! Licentiaten har tagit ett tuppsteg framåt. Men lika fattig på verk och gärning ligger bakom honom det förflutna, och lika omätlig för handlingen ligger framför honom det kommande. Snart sju och tjugu år, och ännu intet gjordt för odödligheten!» På följande sida af dikthäftet läses sedan ett stycke, kalladt Med tiden, dateradt den 7 december och tryckt i tidningen den 11. Det är i manuskript orimmadt och utsäger därför kraftigare författarens mening • än den rimmade versionen i tidningen, ehuru innehållet allt igenom är detsamma. Vi citera därur: Ett ord den gode finnen har: med tiden. Det är hans tungas skötebarn, det kära. »Mitt barn! sad' far, du får förstånd med tiden». Jag länge därpå väntat, men förgäfves . .