skaiydesynlcr. 293 när de här kommo tillsammans, känslan af fördelning på skilda afdelningar var alldeles undanskjuten: alla voro blott studenter. Men i bredd härmed hade ock hos honom just på denna tid känslan för fosterlandet utvecklat sig till allt större allmännelighet, i det att tvåspråkigheten under polemiken med Saima framstått såsom innebärande icke söndring utan samverkan. Och då ungdomen skall ge framtiden dess gestaltning, ser han nu i den en representant för folket: i denna endräktiga ungdoms barm slår finska folkets hjärta oklufvet. Och sä slog detta hjärta i hans egen barm ända till hans lefnads slut * Framtiden gestaltas dock ej ensamt af ungdomen, utan ock af dem som dana det kommande släktet. Så skrifver han i första nummern för 1845 denna uppsats: »Till Finlands mödrar. Ofta är det sagdt cch ofta glömmes det ändå, att om mannen är mänsklighetens hufvud och hand, är kvinnan dess varma hjärta, i hvilket hvarje känsla födes. Bör ej mannen vara rättvis och säga: när jag var värnlös och svag i min späda ålder, närde mig min moder och hennes kärlek gjorde mig stark. Men under hennes vård växte ej blott min yttre människa; hon lade sin själ i min själ, hon gaf mig det bästa af sitt väsende, och genom henne växte jag till i hjärtats visdom. Hon väckte hos mig den första tanken på en Gud och en odödlighet, den första föreställningen om bildning och sed. Hvad jag sedan blef i botten af min själ, det blef jag genom henne, min moder, som lade i