skaiydesy ner. 295 sinnet, skall ingen säga om nn blomstrande finska flickor och ynglingar, att de äro mindre anspråkslösa och sedligt bildade än hvar som helst i andra länder. I veten det nog, och I erkännen det gärna, att många brister vidlåda undervisningen. Detta är emellertid ett fel som ej kan läggas eder till last, och hvilket samtiden småningom söker att rätta. Men! denna nu^vuxna och växande ungdom lider af en stor och väsentlig brist, hvilken ingen bildning kan öfverskyla och allt sedligt värde ej godtgöra: det brister henne ett hjärta för det finska fosterlandet. Låtom oss bekänna sanningen, om vi ock måste blygas för bekännelsen. Hela ståndspersonsklassen i landet, nio tiondedelar af städernas borgerskap och handtverkare samt en talrik allmoge invid kusterna äro till språk och bildning svenskar. En stor del af ungdomen inom de bildade klasserna hör sällan eller aldrig ett finskt ord i fädernehuset och uppväxer okunnig därom att ett finskt folk finnes. Mogen för skolan, inhämtar gossen allehanda främmande språk och läser många främmande länders historie och geografi; men sitt lands tungomål och utseende anser han onödigt att inhämta. Att t. ex. detta folk sannolikt är det äldsta här i norden och har en underbart vacker sång och saga, det har ej fallit någon in att berätta honom. Dagligen får han höra, att en finne är detsamma som en obildad bonde och allt finskt liktydigt med ohyfsadt. Kommer han sedan ut i världen och förvärfvar ett brödstycke, så betraktar han med ali möjlig likgiltighet den råa finska folkmassan, som står så långt under honom. Spörj es han då hvad landsman han är, så säger han visserligen: finne; men blott emedan något annat namn