298 det finska programmet. Huru I härutinnan bören handla, det är lättare att känna, än att med ord utsäga. I veten det bättre än jag. Fosterlandskärleken läres aldrig som en utan-läxa; en läxa glömmes kanske andra dagen, medan en enkel visa, en vacker saga stannar outplånligt kvar i barnets minne. Låten edra barn från späda åldern lära finska språket. Vänj en dem tidigt vid aktning och kärlek för sitt folk och sitt land. På det att, när I sän-den dem ut i världen, de må från barndomshemmet medtaga ett sådant finskt och flärdlöst sinne, som består i alla frestelser och en dag skall göra dem redo-bogna att älska och tjena sitt land, likasom sin Gud, »af ali sin håg, af ali sin kraft och af ali sin själ.» ' Se det kunnen I göra, I finska mödrar af de bildade klasserna! Det är den enkla men heliga fordran samtiden gör af eder i denna stund. Ty vi som nu lefve fångne under ett förflutet, dock tacksamme för hvad detta förflutna gifvit oss, vi skåde bort mot ett kommande släkte, som skall fullkomna försoningen mellan bildning och folk. Detta släkte skolen I uppfostra; låten det ej förfaras! Återgifven det åt dess finska moderland och läggen framför allt på dess hjärta det varnande budet: hedra din fader och din moder, på det att dig må väl gå och du må länge lefva på jorden!» I dessa maningsord framstår klart hvad som var den egentliga kärnan i hans verksamhet som publicist. Hans skaldeblick såg hän mot en ljusare framtid, som engång skulle gry för hans fosterland, och för denna framtid ville han uppfostra sitt folk. Men detta kände han kunde ske blott genom att väcka till lif hjärtats krafter, de goda, människovänliga känslor, till hvilka