FiNi^AND OCH EUROPA. Nordenstam hade dittills haft sin verksamhet i Kaukasien, där han utmärkt sig i striderna mot bergs-boarna. Såsom militär var han en stark vän af ordning och äfven benägen att gå rakaste vägen. Så skref han engång till Armfelt om professorerne i konsistorium: »Deras princip är: må hela världen gå i kvaf, blott det sker i enlighet med författningarna. Det kan visserligen vara bra i allmänhet, men nog finns det undantag, då former bör kringgås.» Men å andra sidan var han mycket vidsyntare än Thesleff, kunde minnas sin egen ungdom som kadett på Haapaniemi och skref en annan gång: »De fleste af dem som nu bedöma ungdomens handlingar hafva glömt bort att de varit unga under helt andra tidsförhållanden och att de i följd däraf äro mycket strängare domare öfver nuvarande ungdomen, än deras^fäder varit öfver dem.» 1 början var ock förhållandet mellan honom och studenterne det bästa. Två dagar efter festen för Tengström höll han vid inskriptionen ett tal, hvari han, enligt österbottningarnes protokoll, »täcktes framställa de principer, efter hvilka han ärnade handla såsom universitetets högsta styresman på orten och hvilka voro så ädla och lofvärda, att intet annat kunde återstå än önska att desamma äfven måtte göra sig gällande hos hvarje vare sig högre eller lägre styresman». Detta tycktes ju lofva godt. Men ej fullt tre veckor senare lät vicekansler sammankalla ungdomen och ansåg sig böra »ytterligare påminna» kåren »om de fordringar af skick och goda seder han af densamma gjorde». En större mängd studenter hade stört ett privat slädparti, inblandat sig i sällskapet, spärrat gator m. m. Och två dagar förut hade på en maskrad en student