MORGON STORM i VÅREN. 330 med våldsam hand förgripit sig på stadens borgmästare. Generalen var öfvertygad om att flertalet af kårens medlemmar, i synnerhet de äldre, »fullkomligt senterade hvad sedlighetens och anständighetens lagar bjuda», och uppmanades dessa, äfvensom lärarne och särskildt inspektörer ne, att efter förmåga söka motarbeta allt oskick inom kåren. Slutligen försäkrade generalen »att studenterna förgäfves uti honom skulle söka en försvarare af sina felsteg, hvaremot han lofvade att med råd och dåd bispringa hvar och en annars hjälpbehöf-vande, som ville anlita hans bistånd.» När detta skedde, den 9 mars, visste man ännu ej något af revolutionen i Paris. Men följande dag på kvällen ankommo petersburgstidningar som meddelade nyheten därom. Den väckte liflig rörelse i sinnena, och särskildt ungdomen hyste de djärfvaste förhoppningar. Ännu ett år senare uttalade i österbottniska afdelningen. Ehrström, längre fram en den stillsammaste j urisprofessor, sin förvissning att man »kanske snart» skulle »se friheten triumfera öfver förtryck och våld». Så var det ej att undra på om stämningen utlöste sig i ett förslag, väckt af samme Ehrström, att en deputation från alla afdelningar skulle för vicekansler uttala studentkårens »ledsnad och missbelåtenhet» öfver att den i sin helhet klandrats för oskick föröfvadt af enskilda, hvilket oskick man naturligtvis ej gillade. Detta förslag bekämpades ifrigt af Topelius. Vicekansler hade ej beskyllt alla för det skedda, och om man ogillade detta, hvarför hade man då ej själf inskri-dit? »Man har kastat denna fråga tillbaka på mig och frågat hvarföre jag ej beifrat fel som jag kände. Jag erkänner mig däri ha felat, jag jämte hundrade andra.