morgonstorm I vårFn . 321 Förslaget ansågs så viktigt, att namnen på dem som röstade för eller emot upptogos i protokollet, och skulle beslutet ej anses giltigt förrän det å ett följande möte justerats. Och så blef detta förslag först antaget med trettio röster mot tjuguen, men vid justeringen (då några ändrade mening, och nya röstande tillkommo) förkastadt med trettiofyra röster mot trettio. Fortfarande möter oss sålunda samma motsats mellan å ena sidan invand sj älfransakan och själföfver-vinning, å andra sidan obändig »själfkänsla». Och lika naturlig som den ståndpunkt Topelius intog var för honom, lika förklarligt är att ungdomen »i detta nya 1789» var mera benägen att gå den motsatta vägen. Så följde då ock innan kort en ny sammandrabbning, hvilken fick karaktären af en kris. Den 29 februari 1848 börjar Topelius sitt bref till Leopold med orden: »Tidén har i dag fallit ur sina hakar.» Men dessa ord hänföra sig blott till skottåret och brefvets datum, och de efterföljas af ett skämtsamt lof tal öfver almanackan, »den oskyldigaste skrift jag känner öfver samtidens historia; det finns i henne intet spår till rabulism». Trots denna almanackans beskedlighet har dock skottåret börjat ganska bullersamt. »Man tycker det är farligt att promenera på Helsingfors trottoirer vårtiden: man vet icke hvilken stund en snölavin nedstörtar öfver ens hufvud från taken. Lika illa ut äro nu alla politiska kannstöpare på sina europeiska promenader: de veta icke hvilken stund^en konstitution regnar pladask ned öfver dem, liksom från månen. Danmark, Neapel, Sardinien och — Monaco! Detta allt inom en månad. Räknadt per år, skulle man således få 48 konstitutioner om året och på ett sekel 21