morgonstorm i våren. 32 3 min herre, likasom vi äro fast öfvertygade att för Finland och dess hufvudstad intet nödvändigare, intet mera välgörande finnes, än freden, ordningen, lugnet, likaså fast hoppas vi att dessa samhällets grundpelare hos oss åtminstone ej skola rubbas. Vi betrakta världshändelserna, välan, det måste hvarje bildad människa göra, ty dagens historia är oändligen rik på stora lärdomar; men vi önska icke att i dem spela en annan roll än den lilla, men aktningsvärda, som kan vara oss beskärd på kulturhistoriens gebit. Finska folket, i sitt inåtvända betraktande lugn, har så föga sinne för politiken, att jag tror det en värld kunde störta tillsamman öfver dess hufvud utan att man från dess läppar hörde annat än det alldagliga »mitä kuuluu?» och »vai niin!» Man säger annars om studenterne, att de i alla länder lättast fattas af tidens flyktiga vindar, och så är det väl ock. Jag vill då nämna ett litet prof på finsk flegma äfven hos detta rörliga släkte. En eftermiddag trädde jag in i akademiska läseföreningens lokal. Posten var nyss kommen — det var en af de första som bragte nyheter från republiken. Journal des Débats m. m. låg i massa på ett af borden, men de vanliga få läsarne hade ännu ej infunnit sig. Hvad gjorde då den öfriga skaran? De blossade sina cigarrer, de spelade shack, de studerade Borgå Tidning. Om republiken bekymrade sig ingen.» Detta yttrande togs af Ehrström »efter föregången diskussion emellan några enskilda afdelningens medlemmar» till tals på mötet den 11 april. Artikeln förklarades ha inom studentkåren i allmänhet väckt stort missnöje. Topelius hade ur ett enstaka faktum, hvars möjlighet medgafs, men hvilket härflutit ur en tillfällighet,