324 fin t and och europa. »sökt draga slutsatser hvilka skulle ådagalägga studenternas kalla likgiltighet för dagens politiska frågor», och man kunde »på intet vis erkänna befogenheten af de omdömen, hvilka Topelius, vare sig för att hos vederbörande stärka tron på vår belåtenhet med ställningar och förhållanden, eller af andra orsaker, uti nämnde artikel uttalat, helst han, likasåväl som hvar och en annan, måste hafva förmärkt det just under senaste tider högt stegrade intresset för de politiska rörelserna inom Europa. Ej underligt således att man nu med särdeles ifver yrkade pä en förklaring af Topelius, hvilken var närvarande. Topelius, som, endast åberopande det af honom nämnda faktum, ej ville ingå i någon slags förklaring, framställde slutligen till afdelningen den frågan, huruvida densamma ansåg studentkorpsens heder hafva blifvit kränkt genom denna hans uppsats; och då svaret härpå utföll jakande, förklarade sig Topelius icke mer kunna kvarstå såsom medlem af afdelningen, hvarföre han nu sade densamma sitt farväl, tröstande sig därmed att det bittra uti sättet, hvarpå han nu skildes från österbottniska afdelningen, föga eller intet skulle fördunkla minnet af de 15 års fröjder han inom detta samfund upplefvat. Kurators å afdelningens vägnar gjorda uppmaning till Topelius, att icke på sådant sätt öfvergifva afdelningen, hvars vänskap och förtroende han så länge njutit, kunde icke ändra det beslut, hvilket Topelius förklarade fast och oåterkalleligt.» Huru denna tilldragelse verkade på honom, det framgår af två korta almanacks-anteckningar: »April 11. Min skilsmässa från österbottniska afdelningen. 12. Tio år äldre.» — Men till följande möte inlämnade han en förklaring, hvilken af Cygnæus upplästes.