328 FIN t AND OCH EUROPA. förnärmande af studentkårens heder . . det svåraste brott som en medlem af en korporation kan begå mot denna». Ett sådant brott hade kräft motsvarande stiaff: afdelningen hade bort skilja den brottslige ur sin krets eller åtminstone ■— därest den dock ville behålla honom —■ ålägga honom ett offentligt återkallande. »Jag förstår de konsiderationer, som därifrån afhållit den; men med rättvisan och sin heder bör man aldrig dag tinga. Jag har därföre velat rädda helgden af den domsrätt jag själf vid så många tillfällen för afdelningen påyrkat, i det jag denna gång handlat i afdelningens ställe och uteslutit ur dess krets en medlem, hvilken den ansett hafva förnärmat icke blott dess, utan hela student-korpsens heder. Det är den sista, och kanske den största, tjenst jag gjort österbottniska afdelningen. Det steg jag sålunda tagit för afdelningens skull har jag tillika tagit för min egen. Afdelningen, i sin billiga ömtålighet för studentkorpsens heder, synes alldeles hafva förgätit att äfven jag har en hederskänsla, som måste finna sig på det djupaste förnärmad både af en så ärerörig beskyllning och af de konsiderationer som härvid hindrat afdelningen att gå tillväga med den stränghet saken, uppfattad så som afdelningen uppfattat den, rättvisligen kräfver. Hvar och en af er, mina herrar, skulle lika litet som jag hafva mottagit en sådan half rättvisa, som ligger i det förödmjukande åberopandet af en välmening; hvar och en skulle, liksom jag, hafva fordrat ett helt och konsekvent domslut, antingen fullt fällande eller fullt frikännande. Att afdelningen icke uppfyllt denna första fordran af en jurydomstol har varit ett nytt skäl för mitt utträdande ur densamma.