MORGON STORM I vÅREN. 329 Som ledamot af afdelningen har jag ej kunnat reservera mig, på annat sätt än jag gjort, emot afdelningens uttalade domslut i saken. Stående numera utom afdelningen, äger jag frihet att betrakta detta domslut som ett enskildt omdöme, mot hvilket jag är berättigad att sätta mitt, och min öfvertygelse, ej mindre än min heder, förbjuda mig att erkänna som riktig den uppfattning af saken afdelningen gjort gällande.» Härefter utlägges huruledes brefven till Leopold ej ha karaktären af ledande artiklar, utan framträda blott som »ett dagsskvaller, ett kompendium af gängse samtalsämnen, såvidt dessa få i tryck vidröras». Sarkasmer hade i dem ofta förekommit, och han hade ej kunnat föreställa sig att man skulle finna ett attentat mot studentkårens heder i en sådan tillfällig sarkasm mot en mängd af läseföreningens deltagare, grundad på »ett lika tillfälligt, dock verkligt faktum, hvars konklusioner, jag medger det, kanske sträcktes för vidt ut». Studentkårens heder är någonting förmer än att den skulle sättas i fara genom ett lumpet stickord, i förbigående framkastadt i ett dagsskvaller och anfördt, som orden lyda, såsom ett prof på finsk flegma. Då skulle ju hela folket, hvilket med rätt eller orätt ofta påbördats samma flegma, vara ärelöst, »och så högt jag än skattar ett lifligt deltagande i samtidens viktigaste frågor, har det ej fallit mig in att en finne borde känna sig sårad af ett glåpord öfver hans tröghet att genast uppfatta vikten af en världshändelse, som förekommit de mest öfvade statsmän alldeles oväntad. Jag bekänner att hela denna tidningsartikel, som i dag måhända begrinas och i morgon säkert är utan spår förgäten, förefaller mig så lumpen, så obetydlig, att jag