- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Tredje delen /
330

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

FIN t AND OCH EUROPA.

har svårt att öfvertyga mig att den kostat mig något
för mig så dyrbart, som min medborgarerätt i
österbottniska afdelningen. Också försvinner den i detta
ögonblick för min syn som ett stundens flyktiga moln,
och för mitt minne träder i ljusa drag den långa raden
af år, alltifrån Runebergs, Snellmans och Nervänders
tider intill de senaste dagar, då jag, stående i
afdelningens främsta led, af den åtnjöt så oförgätelig
vänskap. Vid sidan af de stora namn, som i min första
studentatid stodo afdelningen nära, skall visserligen
icke mitt i något afseende kunna ställa sig i afdelningens
häfder, men medvetandet af att åtminstone ha varit den
som genomdref den klufna österbottniska afdelningens
återförening till en, och ensam icke misströstade, när
man från alla håll belog detta försök som en omöjlighet
— detta medvetande åtminstone gör, att jag icke anser
mig alldeles hafva försummat att i någon mån återgälda
den stora skuld, i hvilken jag står till afdelningen för
de lyckligaste stunder under hälften af mitt lif. Jag
träder icke fattig ur österbottniska afdelningen, ty jag
medtager därifrån en skatt af femton års minnen, dem
ingen skall beröfva mig; och om i mitt afsked någon
bitterhet skulle blandat sig öfver det sätt hvarpå det skedde, så
våren öfvertygade, mina herrar, att denna
ögonblickliga känsla spårlöst försvinner i den långa återblicken
på fyra akademiska generationers vänskap och
förtroliga samband. Äfven eder vänskap, mina herrar,
skall i mitt minne öfverlefva alla stundens intryck.
Jag ber att få skiljas från österbottniska afdelningen
som vän — det är ett behof för mitt hjärta, som dock
alltid skall klappa för österbottningarnes ära och
välgång, lika varmt som det klappat i femton år.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/3/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free