MORGONSTORM i YÅRKN 331 Till detta uttalande fogas i protokollet följande ord: »Efter afhörandet af denna förklaring kunde dock afdelningen lika litet som förut frångå de åsikter densamma å senaste möte uttalat, och fick saken således härvid bero.» Åtskilliga afdelningsmedlemmar funnos dock, hvilka ej ville låta saken därvid bero; och så hölls för Topelius dagen därpå en kollation på Kaisaniemi, därvid, enligt hvad Laurén berättar, Cygnæus förutsade Topelius' blifvande storhet. Och när detta år åter en allmän majfest fick firas och österbottniska afdelningen hade rätt att till den inbjuda ett tiotal honoratiores, var Topelius en bland dessa. Och han besvarade inbjudningen på ett sätt som gaf honom den mest lysande revanche. Samma dag festen firades lästes i tidningen dikten Våren 1848. Hvilket bättre eller eldigare uttryck hade väl Ehrström och andra frihetsentusiaster kunnat begära för sina känslor, än diktens förra del, där skalden i tändande rytm hyllar »världsstormaren, som under kvalm och tryck blef plötsligt till lifvet väckt» och »hvars ande omhvälfver världen»? Och huru måste icke läsarens spänning ha stigit till sin höjd, när han, nederst på första sidan, hann till den strof, där skalden ser huru »i fjärran reser sig vågen hvit och nalkas hitåt med hot». Men så vände man bladet och läste de lugna rytmerna: Men skön som förr med sina tusen under den unga våren nalkas Suomis stränder. Kontrasten blef så mycket starkare, som våren detta år var ovanligt tidig; redan i brefvet till Leopold för