Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
fin t and och europa.
april säges: »Det ser ut som skulle naturen själf stå i
komplott med människornas hetsiga lynne nuförtiden.
Den vår, som på ett så bullersamt sätt bragt så mycket
nytt i dagen, har själf haft ovanligt brådt att väcka till
lif en ny vegetation.» Men viktigare var kontrasten
mellan innebörden i diktens bägge delar. I den senare
häfdar Topelius sin egen ståndpunkt beträffande
Finlands roll inför världshvälfningen. Det är icke tal om
någon idyllisk likgiltighet, det framgår redan af frågan:
»Frid? är det lifvets, är det dödens hvila?» Finlands
framtidshopp står i närmaste förbindelse med
mänsklighetens:
Ty nu är vår ej blott i lund och dalar,
men andens världar vidga sig o:h knoppas;
om framtid ren hvar stämma ljudligt talar
och hvarje hjärta äger kraft att hoppas.
Men Finlands framtid är att vänta af friden: »Stå
upp i frid, du gamla Süomi-moder!» Och så slutade
dikten:
Ty du är stark; hvi skulle stundens skyar,
om än så grå, ditt fasta hopp förgöra?
Den storm, som världen rundt kring dig förnyar,
hvi skulle han din vakna frid förstöra?
I högre och fullare mening än i någon föregående
dikt är Topelius här representativ. Han ger uttryck
åt folkets och mänsklighetens ställning till en stor
världshistorisk tilldragelse, men han gör det
samstämmigt med sitt eget väsen, sin egen uppfattning af denna
ställning.
Sålunda höjd öfver den disharmoni han kort förut
fått röna kunde han med hela sin varma själ uppgå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
